Myt - Alkohol smakar gott (del 1)

Man måste vänja sig vid smaken

Att alkohol smakar gott hör man överallt tycker jag. Gå på vilken middag som helst där det dricks vin och lägg märke till vad man pratar om. Allt ifrån bedömning av vinets torrhet och fruktighet, till om det har inslag av lakrits och choklad. Eller om det kanske är björnbär och fuktig jordkällare? Fundera på vilken annan mat eller dryck vi bemödar oss med att göra samma analyser...

Sedan barnsben har vi observerat de vuxna sofistikerat diskutera de komplexa dofterna i vinet. Vi har sett hur de druckit och prisat de goda smakerna gång på gång. Lyssnat på utlägg om hur väl just detta vin passar till den här biten kött eller fisk. Det är inte svårt att se hur dessa observationer lett till att vi som unga blev nyfikna på att testa.

Ganska förvånade blev vi kanske också när vi testade vår första klunk öl eller vin. Det är nog inte många som kan hävda att de faktiskt tyckte om smaken. Men man hade ju hört att man måste vänja sig - Att man kommer börja tycka om det bara man fortsätter. Så man fortsatte att försöka trots att det smakade illa. Efter ett tag kunde man dricka utan större problem och till slut började man till och med tycka om den beska smaken av öl, jästsmaken i rödvinet och den rökiga och stickiga whiskyn. På detta sätt lärde man kroppen att tycka om smaken av alkohol. Vår hjärna gjorde kopplingen mellan det vi drack och endorfin- och dopaminbelöningen vi fick av det och bestämde sig för att det nog ändå smakade gott.

Men vad menar vi egentligen när vi säger att vi vänjer oss vid en smak? Till att börja med bör man klargöra att när vi pratar om smak så är det egentligen en blandning av doft och smak vi menar. Vårt smaksinne är ju, som de flesta vet, begränsat till bara ett fåtal grundsmaker, medans vi med hjälp av luktsinnet kan urskilja ungefär 10 000 olika dofter.

När jag var mindre bodde vi i en liten by i södra Sverige och i min skola gick det många barn vars föräldrar var lantbrukare. Vilka detta var märktes ganska tydligt på lukten och när man var hemma hos någon och lekte så slogs man direkt av den - En potpurri av hö, foder och avföring, allt som hör en bondgård till såklart. Men när man hade lekt en stund så märkte man inte av lukten längre och de personer som bor och lever i det gör såklart inte det heller.

Eller om vi tänker tillbaka på förr i tiden när man inte hade tillgång till rinnande vatten och den personliga hygienen var långt ifrån vad den är idag. När djuren fick gå fritt och kissa och bajsa på gatorna i städerna och man slängde ut matrester genom dörren. Hur många gånger har man inte tänkt “hur kunde de leva sådär, tänk vad det måste ha luktat!”. Men saken är att vi vänjer oss ganska snabbt vid dofter även om de är väldigt påtagliga. Jag tror inte att människorna på den tiden reflekterade speciellt mycket över hur det luktade. 

Samma är det med alkohol. Den första ölen smakade troligen inte speciellt gott, men man drack den ändå för man ville visa sig tuff, eller kanske för att man tyckte att det var spännande och förbjudet. Den första whiskyn var definitivt inte god, men man vande sig vid det också, precis som man vänjer sig vid lukten av griskiss och kobajs om man vistas i den tillräckligt länge.

När jag gick i högstadiet så läste jag franska som tredjespråk. Jag kan än idag minnas vår rödhåriga, barska och bastanta lärarinna Tina, som var som en karikatyr av en fransk bondmora. Ofta fick vi höra berättelser om hur saker och ting gjordes i Frankrike, exempelvis om hur seden bjuder att barnen får vin utblandat med vatten till maten, för att de ska vänja sig vid smaken. Föräldrarna kan vara mycket ihärdiga när det kommer till detta, vilket när man tänker efter är ganska häpnadsväckande. De anstränger sig för att lära barnen att tycka om en dryck som innehåller gift.

För etanol är ett gift och dödar celler genom att inducera akut nekros, som sker när cellmembranet förstörs. Det är därför alkohol är så effektivt som desinfektionsmedel och varför termer som alkoholförgiftning existerar. I sin renaste form är etanol helt enkelt väldigt giftigt. Det är därför man mår dåligt dagen efter och anledningen till varför man kräkts alla gånger man druckit för mycket. Det är kroppens naturliga nödbroms och sista utväg. En underbar funktion när man tänker efter, utan vilken man kanske inte suttit här idag. Man kan undra varför vi har så svårt att ta till oss budskapet att vi inte borde fortsätta att dricka detta gift.

Men låt oss gå tillbaka till smak- och luktsinnet igen, för det finns en intressant sak att reflektera över här. Nämligen anledningen till att vi överhuvudtaget behöver dessa sinnen. Är det för att vi ska kunna njuta lite extra av livet den korta tiden vi finns här? Delvis kanske, men det stora syftet är nog snarare att vi ska använda dem till att avgöra vad vi kan och inte kan äta. Vår kropp och våra sinnen har utvecklats för att vi ska överleva och för att göra det så behöver vi mat och vatten. Därför har vi fått ett sinnrikt system vi kan använda för att veta vad som är ok att stoppa i oss.

Hur gör djuren för att veta om ett gräs eller en växt är lämplig som föda? Hur vet de om den är näringsrik och nyttig eller giftig? Jo just genom att smaka och lukta på växten. Det är så pass simpelt och genialt att om någonting smakar gott så är det inte farligt för oss. Men om någonting luktar illa, smakar fränt osv. så bör vi se upp och vara försiktiga. Det är så vi vet om någonting har blivit surt i kylen eller om en frukt ruttnat och det är ett tecken till oss att vi inte bör äta just den biten mat.

Detta är den otroliga gåva vi fått av naturen och som har utvecklats och perfekteras genom det naturliga urvalet under hundratusentals år. Men på grund av våra välutvecklade hjärnor har vi också, tyvärr kanske i detta fall, fått förmågan att kringgå våra naturliga instinkter och experimentera med att äta och dricka sånt som vi inte annars skulle. Vi upptäckte att det fanns något att hämta för den som vågade dricka den, av misstag spontanjästa, söta dryck som stått framme lite för länge. Att den kunde ge ett rus och en tillfällig känsla av lättsamhet och att detta var någonting vi tyckte om, trots att den inte luktade eller smakade speciellt gott.

Marcus