Har jag lika roligt nu som jag hade innan jag slutade dricka?

Jag messade nyligen med en kompis som entusiastiskt berättade att han skulle på 40-årsfest samma kväll. Det fick mig att fundera på min egen situation och på en fråga som ofta dykt upp i mitt huvud de senaste åren. Nämligen “Har jag lika roligt nu som jag hade innan jag slutade dricka?”. Jag började fundera på hur jag skulle ha reagerat på att bli bjuden till en 40-årsfest idag, jämfört med för ett par år sedan när jag fortfarande drack… 

Jag försökte sätta mig in i känslan inför att gå på en fest. Hur skulle det ha känts för tio år sedan? 🤔

Jag skulle nog ha känt mig upprymd, förväntansfull, glad, ja kanske till och med extatisk. Men hur stor del av den känslan skulle ha haft att göra med att få träffa gamla kompisar, ha roligt, osv, jämför med att få bli full? Och vad är det egentligen som är så roligt med att vara full?

Och om jag blev bjuden på en 40-årsfest i dag, hur skulle jag reagera då?

Jag vet faktiskt inte, men jag skulle nog inte reagerat på exakt samma sätt. Jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med att allt inte blir likadant när man slutar att dricka. Men det betyder inte att det blir sämre, snarare annorlunda.

Nuförtiden skulle jag se fram emot sällskapet på ett annat sätt. I stället för att fyllan och festen får stå i centrum så blir den sociala biten viktigare. Att få chansen att prata med kompisar man inte träffat på flera år, återknyta gamla kontakter och kanske skapa nya. Möjligheten att utmana mig själv och växa som person genom att dela med mig av personliga saker från mitt eget liv och skapa genuina band med gamla eller nya bekanta. Att se fram emot en kväll jag kommer att minnas för resten av livet, i stället för en dimmig afton med en bitter eftersmak av ångest.

Men finns det någonting jag känner att jag skulle gå miste om? Ni vet den där klassiska känslan av Fear of Missing Out (“FOMO”)? Det är inte helt lätt att svara på. Tro mig, jag sitter verkligen och tänker så det knakar när jag skriver detta och försöker sätta mig in i hur det skulle kännas.

Det är annorlunda såklart, att inte vara bedövad utan fullt medveten. Speciellt på dansgolvet eller i en livlig diskussion där man känner att man mer och mer tappar förståelsen för relevansen i ämnet, eller varför det skulle trigga sådana hetsiga känslor. Då är det lätt att man kan känna sig utanför. Jag tror att det är här kruxet ligger. För det är faktiskt så att det är väldigt svårt att kunna (eller vilja) hänga med sina vänner när de blivit för fulla. Men vem är det egentligen som missar någonting då, kan man ju fundera på?

Nej jag tror det viktiga att ta med sig är att livet kommer att förändras och vara redo på det. Det kommer kanske inte att kännas likadant att gå på en fest. Faktum är att det kommer troligen bli helt annorlunda och dina vänner kommer kanske att uppfatta dig som annorlunda också. Men kommer summan av dina upplevelser att vara mindre? Nej snarare tvärtom. Men det är viktigt att vara medveten om detta faktum, att det inte kommer att kännas likadant. Du kommer kanske inte vara den som stänger dansgolvet längre, eller den man berättar de galnaste fyllehistorierna om dagen efter. Men oss emellan, du kanske kan vara ok med det?

Du kanske också kan vara ok med att känna dig lite mer obekväm ibland? För livet kan kännas lite mer obekvämt utan ett substitut att ta till när exempelvis den sociala fobin börjar göra sig påmind. Men kom då ihåg att det är just genom att uppleva detta obehag som du kan växa som person och ta dig igenom dina fobier och rädslor.

“All growth happens on the other side of discomfort”

Det är också därför som jag brukar säga att sluta dricka inte är slutet utan början på en resa i personlig utveckling och utforskning, och den resan har inget slut.

Marcus

P.S. Är du nyfiken på att utforska din egen kapacitet? Boka ett gratis samtal med mig genom att klicka på bilden.