Gråzons-drickande

Gråzons-drickande, eller “Gray area drinking” på engelska är någonting som ligger mig varmt om hjärtat och är i min mening ett mycket relevant ämne att ta upp i bloggen. Det är ett begrepp som blivit mer populärt på senare tid, eftersom det belyser en viktig aspekt av problematiken kring alkoholkonsumtionen i vårt samhälle.

Enligt mig är inte problemet att det finns alkohol eller att det är lagligt, utan vår syn på alkohol som substans jämfört med personen som dricker. Tendensen är att se på att dricka alkohol som en naturlig del av att leva och vara människa. Ungefär som att vi behöver äta, dricka och sova så behöver vi också ibland koppla av lite och ha roligt och ta oss ett glas. Det är det normala och det outtalade narrativet i vårt samhälle. 

Det räcker att gå in på vilken arbetsplats som helst en fredag och lyssna på vad folk pratar om. Det är allt från hur många starköl man kan dricka på lunchen till detaljerad planering av när man tidigast kan sluta jobba för att hinna med si och så många öl eller glas vin på AWn. Jag har inget problem med det. Problemet blir först när det blir ett problem. När någon börjar känna att de kanske längtar till fredagslunchen lite för mycket, eller alltför ofta kommer hem lite för berusade efter AWn. Kanske de sedan försöker göra en förändring bara för att inse att det var mycket svårare än de först hade trott.

Det är nämligen först när man försöker ändra på ett beteende som man märker att man faktiskt kanske har ett beroende. Fast man vill inte kalla det för ett beroende, utan i stället ser man det mer som att det är “för tråkigt” att inte dricka. Eller att man redan bevisat för sig själv att man har kontroll eftersom man faktiskt kunde avstå från att dricka den där gången för två veckor sedan, eller tog en vit månad förra januari.

Man ljuger för sig själv, eftersom alternativet, att man skulle vara en “alkoholist” inte finns på kartan. Jag vet att det här ordet väcker många känslor och att det för många har blivit en identitet och att de därför tar illa upp när man ifrågasätter nyttan med det ordet. Men vad är en alkoholist egentligen? Det är svårt att hitta en entydig definition, men på Wikipedia står det följande*:

“ I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar” 

Det handlar alltså om att man fortsätter dricka trots att det medför hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser. Men det finns nog väldigt många som dricker med detta som resultat och inte skulle kalla sig för alkoholister. Vissa kanske tror att termen refererar till någon som är fysiskt beroende. Vilket då skulle innebära att man inte är en alkoholist så länge man inte har Delerium tremens...

Sanningen är att det inte finns någon entydig eller officiell definition av vad en alkoholist är eller ens något test som skulle berätta för dig att du är en. Termen har till och med plockats bort ur senaste upplagan av The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), som används främst inom den Amerikanska psykiatrin. Trots detta så är det fortfarande ett vanligt förekommande begrepp hos gemene man.

Visst är det så att det finns många som har väldigt allvarliga problem med alkohol där drickandet förstört deras liv och beroendet blivit så gravt att kanske till och med den enda lösningen är medicinering.

Men för väldigt många som dricker för mycket är det inte så. De allra flesta som dricker faller någonstans mellan måttligt och problematiskt drickande. Om man skulle rita upp den drickande populationen på en graf med antal personer på y-axeln och grad av problem på x-axeln så skulle vi få en klassisk normalfördelning. De personer man i dagligt tal menar när man pratar om alkoholister är kanske de 10% i den högra svansen. 

Det är just här problemet är. Storyn att det måste gå så långt för att man ska kunna göra någonting åt sitt drickande. Att bara för att man inte är en “alkoholist” så har man inget problem.

Begreppet “gråzons-drickande” hänvisar till personer som regelbundet konsumerar alkohol, men inte till den grad där det orsakar svåra eller kroniska problem. Uttrycket "gray area" antyder att beteendet inte nödvändigtvis är bra eller dåligt, utan faller i en mer ambivalent zon.

Gråzons-drickande kan hänvisa till personer som dricker regelbundet, men inte har några alkoholrelaterade lagliga eller ekonomiska problem, eller de som inte upplever negativa konsekvenser i sitt arbete, relationer eller fysiska hälsa. Men de kan fortfarande uppleva negativa effekter på sin mentala hälsa, så som ångest, depression eller svårigheter att sova.

Tittar man på grafen så ser man ganska tydligt att det är väldigt många som faller in under den “gråa zonen”. Alltså personer som skulle ha stor nytta av att ändra på sitt beteende, men som tyvärr troligen väljer att inte göra det pga att de inte har “tillräckligt stora” problem än.

Personligen befann jag mig i allra högsta grad denna kategori. Det kändes som att vara i någon form av limbo där jag drack tillräckligt för att tycka att det var ett problem, men inte tillräcklig för att kunna göra någonting åt det.

Men jag är här för att berätta att det går att ta tag i sitt drickande på ett skamfritt sätt. Det behöver inte ha gått för långt och ditt liv kommer inte att bli tråkigt bara för att du inte dricker. Jag vill hjälpa dig att göra hål i den storyn en gång för alla!

Marcus