Dina känslor är en superkraft
Känslor, vad är det för någonting egentligen, var kommer de från och hur påverkar de oss? Vad består en känsla av och vad har den för funktion?
Innan jag slutade dricka såg jag mig själv som en stabil person, utan ett speciellt rikt känsloliv. Jag såg känslor som ett tecken på bristande självkontroll och svaghet. Som många andra, speciellt män, så byggde jag under min uppväxt upp ett yttre skal för att skydda mig mot obekväma känslor. Så här efteråt har jag insett att det var just detta skal som var orsaken till många av mina problem.
Det är nämligen just rädslan för att känna obehag som är grunden till mycket psykisk och fysisk ohälsa. Någonting som är gemensamt för de flesta av oss, speciellt för alla som kämpar med någon form av beroende, är tron att det är farligt att känna. Ofta omedvetet och reflexmässigt, som att lägga handen på en varm spisplatta, skyggar vi bort från obehagliga känslor. Vi undviker de känslor vi uppfattar som negativa och jagar de vi ser som positiva, till vilket pris som helst.
Men varför gör vi så här?
Vår hjärna har utvecklats till att leta efter fara
Om jag skulle våga mig på en gissning så skulle jag säga att det har att göra med hur vår hjärna utvecklats till fördel för vår överlevnad under de senaste 200 000 åren. Under majoriteten av den tid som vi människor funnits så har vi levt i ett sammanhang med naturliga och direkta faror i vår omgivning. Det är egentligen bara under de senaste hundratal åren som vår tillvaro varit annorlunda. Numera kan vi leva våra liv utan att regelbundet ställas inför direkta livsfaror.
Ett annat sätt att uttrycka det på är att relationen mellan känsla och handling har förändrats. För de människor som levde för 50 000 år sedan så var det mycket tydligare vad man skulle göra när man kände exempelvis rädsla. Möjligen berodde den känslan på att det fanns ett reellt hot i närheten och då var det viktigt att handla snabbt. Vare sig känslan var baserad på ett reellt hot eller inte, så försvann stresspåslaget ganska snart efter att man satt sig i säkerhet. Det är så här det är tänkt att fungera och fortfarande fungerar för alla andra varelser i naturen.
Numera finns det till vardags väldigt få hot mot vår fysiska säkerhet, men utvecklingen har gått så snabbt att vår biologi inte hunnit med. Vad vår hjärna anbelangar så är vi fortfarande jägare och samlare som ständigt måste vara på vakt efter faror i vår omgivning.
Vår hjärna kommer inte att sluta leta efter faror, det är så den funkar. Men eftersom det inte finns några så hittar den andra sätt att finna problem i stället, den är väldigt klurig på det sättet. Resultatet blir att vårt känsloliv fortsätter, men utan ett naturligt sätt att reagera när en känsla kommer. Exempelvis i stället för rädsla för en fysisk fara så känner vi ångest inför en deadline på jobbet.
Vi flyr från våra känslor till våra tankar
Eftersom det inte går att springa iväg fysiskt från en påhittad fara, så springer vi istället iväg psykiskt, med hjälp av våra tankar. Tankar och känslor är intimt sammankopplade och leder i sin tur till varandra. Med andra ord, om vi får en jobbig känsla som vi vill fly från så blir ett naturligt sätt att fly in i våra tankar.
Till slut kan vi bli så bra på att undvika känslor att vi inte längre är medvetna om att vi har förmåga att känna någonting överhuvudtaget. Problemet är att känslorna fortsätter att skapas, men utan att vi är medvetna om dem. Detta leder till att vi tar till externa medel som exempelvis alkohol. Antingen för att undvika en negativ känsla, eller för att vi längtar efter att känna någonting positivt.
Jag vill gå så långt som att påstå att allt vi människor gör, gör vi för att känna någonting. Våra känslor är obestritt våra största motivatorer. Således blir arbetet att återskapa relationen med vårt känsloliv det viktigaste vi kan göra i resan mot att hitta mer frihet i vårt liv.
Våra känslor består av tre lager
De flesta har nog inte funderat speciellt mycket på vad en känsla egentligen är, vilket är underligt med tanke på hur stort inflytande de har över oss. I sin renaste form är en känsla ingenting mer än energi som förflyttar sig i kroppen. Den engelska termen för känsla är emotion och bygger på latinets emovere, som betyder någonting som rör sig ut.
I sin enklaste form är en känsla alltså kort och gott energi som vill röra sig ut från oss. Men vår upplevelse av den kan snarare beskrivas som tre distinkta kronologiska lager:
- Först kommer den fysiska känslan vi känner i kroppen. Exempelvis om man är nervös så kan man känna att det liksom pirrar eller suger i magen. Eller om man är arg så känner man det som en spänd känsla i halsen.
- Efter det kommer betydelsen vi ger åt känslan i kroppen. Så fort man exempelvis känner detta pirr i magen så går man direkt upp i tanken och börjar analysera vad det kan betyda. “Kanske är det på grund av den viktiga presentationen jag ska hålla nästa vecka? Eller det extrainsatta personalmötet chefen mailade om i morse?”
- Det sista lagret av psykologi vi tenderar lägga på som grädde på moset är dömandet av denna betydelse. Alltså vad vi tycker om det vi tror vår känsla betyder. Det kan vara exempelvis att man tänker att man inte borde känna på det här sättet. “Jag har ju gjort den här presentationen tusen gånger innan och det är bara dumt att vara nervös. Varför är jag så orolig hela tiden?”.
Ofta börjar det alltså med att vi känner någonting i kroppen, blixtsnabbt börjar vi analysera betydelsen för att skapa oss en uppfattning om varför vi känner som vi gör. Slutligen lägger vi till en extra twist av dömande, bara för att. Det hela kan ha börjat med en oskyldig tanke, eller att man fick ett e-postmeddelande som satte igång hjärnan och helt plötsligt är loopen igång och föder sig själv. Lyckas man inte stoppa den så är det ett bra recept på en förstörd dag eller till och med vecka.
Men har du någonsin stannat upp och reflekterat över om betydelsen du gjort av en känsla stämmer? Fundera över hur många gånger du faktiskt haft rätt. Om du börjar göra det så kommer du att märka att det är ganska godtyckligt. Hjärnan lägger nämligen inte så stor vikt vid att ha rätt i sina prognoser utan snarare på att gissa så snabbt som möjligt. Testa själv så får du se!
Lösningen är att sluta fly
Tänk om vi i stället för att rusa upp i huvudet och leta orsak och samband skulle ta en känsla för vad den faktiskt är - energi som vill flytta sig ut ur kroppen. Tänk om det inte är någonting mer än så? Skulle det inte vara skönt att slippa lägga ner all den energi vi förbrukar på att göra mening av våra känslor?
I min mening är det precis detta vi måste lära oss för att återta vårt frihet. Så nästa gång du känner att du inte mår bra, i stället för att börja fundera och analysera, stanna upp ett tag och känn efter hur det känns i kroppen. I stället för att se det som ett tecken på att någonting är fel i din livssituation, se det som ett tecken på att du misstolkat känslan och trott på någonting som inte är sant. Om du börjar se dina negativa känslor på det här sättet så kan jag garantera dig att du är på god väg till ett större och friare liv.
Numera har jag helt ändrat uppfattning om hur jag ser på känslor. Nu kan jag se vilken otrolig gåva det är att vi har förmågan att känna och hur viktigt det är. Men inte för att våra känslor försöker säga oss någonting om vad som är rätt eller fel i vårt liv, utan för att de utgör den bästa kompassen vi kan ha för att veta när vi tänker snett. Den läxan tog mig lång tid att inse och jag vill nu dela med mig av detta synsätt i hopp om att det kan nå fram till dig som behöver höra det mest.
Med värme,
Marcus
P.S. Skriv en kommentar här nedanför om hur du känner dig just nu!
