Det är stor skillnad mellan rädsla och oro

Har du tänk på att det är skillnad mellan att känna rädsla och att känna oro? De flesta har nog inte reflekterat över det, men det finns en viktig skillnad som är väldigt bra att känna till. Nämligen att rädsla är hjälpsamt, medans oro sällan eller aldrig ger oss någonting positivt.

Rädsla

Rädsla är känslan man känner när det finns någonting i ens omgivning som utgör en faktisk fysisk fara. Exempelvis om det börjar brinna, eller bilen framför på motorvägen helt plötsligt tvärnitar. I dessa fall reagerar man automatiskt med att bli rädd och syftet med reaktionen är att man ska göra någonting. Exempelvis släcka elden, bromsa, eller väja med bilen.

Rädsla är någonting positivt och en hjälpsam känslomässig reaktion på ett reellt externt hot mot ens fysiska säkerhet. Kroppen reagerar med att sätta igång diverse fysiologiska processer för att öka förmågan att hantera faran. På ett par millisekunder kan man ställa om från ett lugnt och avslappnat tillstånd till att vara redo att fäkta eller fly.

En viktig poäng med den här kraftiga reaktionen och omställningen är att den är tillfällig. Så fort man satt sig i säkerhet, släckt elden eller styrt undan från faran ska man så snabbt som möjligt kunna komma tillbaka till ett normaltillstånd. I de sällsynta fall då vi stöter på riktig fara nuförtiden, så är denna reaktion ovärderlig.

Detta automatiska system är ett resultat av människans biologiska utveckling och har tjänat oss väl under större delen av vår tid här. Men vår verklighet ser inte längre likadan ut som den gjorde för våra förfäder som levde på savannen för hundratusen år sedan. Vi är inte längre utsatta för hot från farliga djur, rivaliserande stammar eller vädrets krafter i samma utsträckning.

Men den hjärna vi har idag ser inte så annorlunda ut jämfört med våra förfäders. Visst utvecklas den hela tiden, men utvecklingen av vår levnadsmiljö sker mycket mycket snabbare. Vi har under loppet av en relativt kort period gått från en levnadsmiljö som forskarna kallar för en immediate return environment till en delayed return environment. Dvs våra handlingar nuförtiden resulterar inte lika ofta i direkta resultat. Du jobbar idag men får inte lön förrän om en månad, eller pengarna du sparar till semestern ska du inte använda förrän om ett halvår. Likaså har även våra problem förändrats. I stället för att bli rädd för ett skrämmande ljud som kan innebära fara just nu, så är vi oroliga för hur det ska gå med huslånet i framtiden om räntan fortsätter förändras i samma takt.

Faktum är att de allra flesta människor nuförtiden är relativt skonade från fysisk fara i sitt dagliga liv. Men vi går fortfarande runt med en hårdvara som designats för en miljö med direkta faror som kräver ett direkt agerande. Vår hjärna fungerar fortfarande på i princip samma sätt som den gjorde för grottmänniskorna. För att tydliggöra detta så kan vi titta på följande illustration.

Bilden illustrerar på ett bra sätt hur snabbt utvecklingen i samhället har gått de senaste hundratal åren och det är inte svårt att förstå att vår hjärna inte hunnit ikapp än.

Som en maskin är den programmerad att alltid vara på helspänn och på jakt efter något i vår omgivning som kan uppfattas som hot. Men numera är det inte längre frågan om ett prassel i buskarna som skulle kunna vara ett lejon, utan istället tankar som exempelvis “varför sa han sådär till mig, vad kan det betyda?”.

Oro

Oro är känslan som uppstår som en reaktion på att vi föreställer oss att någonting dåligt kommer hända oss. Det är ett påhittat framtida scenario, en eventualitet, som vi har börjat tro på. Problemet är att det inte finns någonting att göra åt saken. Vi kan inte fysiskt fly från en påhittad fara, men vår kropp reagerar på precis samma sätt och drar igång samma fysiologiska processer som om vi stod inför en faktiskt fara. Eftersom vi inte kan göra någonting, så kommer heller inte signalen att faran är över och resultatet blir en långvarig stressreaktion.

Sättet att skilja mellan rädsla och oro är att ställa sig frågan om det går att göra någonting åt saken just nu? Är svaret ja så gör vad som krävs, men i annat fall se det som ett tecken på en automatisk reaktion av en omodern hårdvara och sluta ta dessa tankar på så stort allvar.

Försök att se om du kan hitta ett annat perspektiv som känns mer lättsamt och som gör att du istället känner dig förväntansfull. För paradoxalt nog skulle det inte finnas någon grund för oro om det inte också fanns en möjlighet till ett positivt utfall. Om man med säkerhet visste att någonting skulle gå dåligt så behövde man inte oroa sig. Søren Kierkegaard uttryckte det som att “Anxiety is the dizziness of freedom” och menade att den som kunde lära sig hantera sin oro på rätt sätt hade lärt sig det ultimata sättet att leva på.

Reflektera exempelvis över skillnaden mellan att känna dig orolig jämfört med att känna dig förväntansfull. Är det inte exakt samma fysiska känsla? Skillnaden finns bara i vad du säger till dig själv att denna känsla innebär och vad du kallar den. Om du kan ändra ditt förhållningssätt till oroliga tankar så ändras också hela din energi, vilket ironiskt nog påverkar vad som faktiskt sker i framtiden.

Låt mig avsluta med några relevanta och inspirerande ord från bossen själv:

Just before I go on stage, my heart beats a little faster . . . my hands sweat a little . . . my legs go numb as if I’m getting pins and needles . . . and then I get a tight feeling in the pit of my stomach that starts to spin round and round . . . When I get all those feelings, I know I’m excited, pumped up, and ready to go onstage.

Bruce Springsteen

Eftersom det här är den sista posten innan jul så vill jag önska er alla en god jul! 🎅🎄

Marcus