Valet är en illusion

När jag drack så gjorde jag det framförallt som ett sätt att ha roligt på. En av fördelarna jag såg med alkohol var att livet blev lite mindre vardagligt, festligare och ja, lite roligare helt enkelt.

Jag kunde se fram emot att få skratta och att inte behöva tänka så mycket, utan slappna av och bara vara. Ha trevligt på en middag med vänner, eller åka på en grabbresa och släppa loss med polarna.

Men efter ett tag märkte jag att det började handla mer och mer om drickandet och mindre och mindre om det andra. Umgänget och det sociala hade liksom blivit underordnat att få dricka och komma till den där härliga känslan av att vara avdomnad och inte bry mig.

Jag minns exempelvis när jag skulle åka till Berlin på min brorsas svensexa för att par år sedan. Alla andra skulle flyga från Göteborg eller Stockholm, medans jag skulle flyga från Köpenhamn. Jag kommer ihåg att jag medvetet gjorde det till en grej att komma till flygplatsen lite tidigare än nödvändigt bara för att kunna sätta mig på en bar och dra i mig några öl. Inte för att jag var flygrädd eller så, utan för att jag ville känna mig “fri”. Fri att få säga “fuck you” till livet som småbarnspappa för en stund och drömma mig tillbaks till den gamla goda tiden, utan alla måsten och ansvar.

“Vad är det för fel med det då? Det är väl nästan en mänsklig rättighet att få komma ifrån livspusslet ett tag!”, säger nog många.

Om du är en av dessa personer förstår jag dig precis, för jag brukade tycka precis likadant. Om man måste välja mellan att få känna sig fri till priset av lite negativa konsekvenser som ångest, bakfylla och annat och att aldrig få känna sig fri eller lycklig igen, så känns det som ett ganska enkelt val.

Men grejen är att detta val är en illusion.

De flesta tror att man måste väga det positiva mot det negativa med alkohol och så länge det positiva väger mer så fortsätter man dricka. Man upplever problem med sitt drickande men så länge problemen inte väger tyngre än fördelarna så fortsätter man.

Allt eftersom tiden går och man fortsätter dricka och uppleva fler och fler negativa konsekvenser så ökar vikten på negativa sidan och man börjar få upp ögonen för att man håller på med någonting som man inte egentligen vill.

Problemet är att ju mer man dricker, desto mer lurad blir man av de upplevda positiva effekterna och mer och mer övertygad att alkoholen är just det som håller ihop ens liv. Således fylls även den positiva vågskålen upp.

Man fyller alltså både på den negativa och positiva vågskålen samtidigt!

Tillslut blir det en ohållbar situation och för många slutar det med en totalkrasch. Det är detta som i folkmun kallas för “rock bottom”.

Men det behöver inte gå så långt. 

Tänk om du istället skulle börja ifrågasätta det du tycker är positivt med alkohol. Fråga dig själv ärligt vilka fördelar som du tycker att alkohol ger dig och börja sedan med en forskares nyfikenhet och noggrannhet ifrågasätta om dessa verkligen stämmer.

Exempelvis blir man verkligen fri och lycklig av alkohol? Ju mer man dricker desto mer måste man dricka för att uppnå samma rus, jag vet inte om det är frihet direkt. Vad det gäller lycka så har alkohol en bevisat deprimerande effekt på kroppen. Kortsiktigt tappar du dina hämningar och din kontroll och når ett stadium av eufori, men långsiktigt är du långt ifrån fri och lycklig utan snarare tillfälligt sinnesförvirrad.

Testa istället att ta bort alkoholen ur ditt liv som ett experiment i 30 dagar och se hur du mår. Vilka tankar och känslor dyker upp? Vad har blivit bättre / sämre i sitt liv som ett resultat? Detta är det enda sättet att ta reda på vad riktig frihet innebär!

Marcus