Ett nytt perspektiv kan förändra allt
Den här gången tänkte jag dela med mig av ett mail som en klient skrev till mig nyligen (med hennes tillåtelse). Jag tycker att det är en sån inspirerande text att den är värd att dela:
Jag har många gånger haft disciplinen att avhålla mig från att dricka, men det har alltid varit med nån sorts längtan, sug, motstånd, medveten avhållsamhet och härliga situationsbilder i huvudet som verkat lockande. Men de senaste veckorna har jag inte haft något av det, inte känt mig ens lite lockad. Känns på riktigt jättebra!
Det som känns så konstigt är att det typ måste vara något undermedvetet, för inget i hur jag tänker är egentligen annorlunda, inget i boken har slagit mig med chockerande ny kunskap, utan är liksom helt i linje så som jag själv alltid tänkt utan att på något sätt varken fördjupat mig eller formulerat det. Den där "alkoholgenen" har alltid slagit mig som ett enda stort BS.
Upp till 27 års ålder saknade jag aldrig något jag aldrig provat! Men från allra första gången jag provade slog det mig som det absolut godaste jag druckit, en belgisk öl på fat som heter Duchesse de Bourgogne, vilken också varit min all time high favorit i numera tjugo år. Fortfarande har jag inte gjort upp med tanken att det faktiskt var smaken som gjorde mig "hooked", den lätta berusningen var något nytt - kombinationen var oslagbar.
Åren efter första gången hade jag ett slags omåttligt sug, min dåvarande man sa att det var vanligt vid "nyhetens behag, men det går över". Det gick över fram tills att jag för första och enda gången blev gravid, 36 år. Då tappade jag sugen under graviditeten, men sen kom det tillbaka i mer "balanserad form". Men över 40 år och framåt upplevde jag att jag bara mådde fysiskt sämre och sämre för allt mindre alkohol och sedan ungefär sju år tillbaka har jag ständigt brottats med tanken på att jag "måste sluta", vilket jag har gjort minst en gång per halvår. Alltid har kompisar reagerat med att det är nån ny verklighetsfrämmande fix-idé jag återkommande får med "vita månader". Men för mig har det varit som en ond cirkel utan slut. Jag längtar typ alltid efter att dricka, även om jag inte gör det. Men avhållsamheten har tidigare alltid varit med utgångspunkt i motstånd och disciplin, inte utifrån förnyad energi och ovilja att dricka.
Hoppas verkligen att denna nya odefinierade känsla kan hålla i sig!
Det finns ett par viktiga aspekter i det hon skriver som är värda att ta upp. Den första och mest uppenbara av dessa är hur vi har möjligheten att ändra vårt eget tankesätt för att göra en sak som att sluta dricka, som förr kändes näst intill omöjligt, till att kännas ganska enkelt. Detta skedde som ett resultat av att hon börjat tänka om, efter att ha fått nya idéer och insikter genom att läsa This Naked Mind och prata med mig. Ingenting annat i hennes värld hade egentligen förändrats, förutom hennes sätt att se på alkohol och ifrågasätta det hon länge tyckt var positivt med att dricka.
Den andra saken jag tycker är värd att ta upp är hur hon beskriver sin kamp att sluta dricka innan detta som en oändlig cykel av vita månader och försök med viljestyrka, följt av misslyckanden. Detta trots att hon inte alls skulle kalla sig alkoholist eller att någon i hennes omgivning sett hennes drickande som ett problem. Det viktiga är att hon upplevde det som ett problem, och trots att hon inte halkat lika långt ner på beroendespektrumet som många andra jag pratar med, så visar det hon skriver på hur lurigt alkohol faktiskt är. Att hon hade så svårt att sluta trots detta visar tydligt på vikten av att vi som samhälle måste börja se drickande och alkohol på ett mer “nyktert” sätt (ursäkta ordvitsen). För att det ska bli mer accepterat att prata om, finnas mer hjälp att få och framförallt att det inte ska kännas skamfullt att söka hjälp för någonting som borde vara lika naturligt som ett benbrott!
Jag vet att det finns många av er där ute som dricker betydligt mycket mer och kanske tänker att det är lätt för någon som inte har lika stora problem att sluta. Men jag skulle vilja be dig att pausa lite där och ställa dig frågan “tänk om det inte är så?”. Tänk om det enda som står mellan dig och frihet från alkohol är en enda tanke… Hur skulle det kännas?
Marcus
